marlenaswebocka

Det är världens äldsta historia. Ena dagen är man 17 år och planerar för framtiden och plötsligt utan att man märker det är man där. Och sen är den dagen gårdagen. Och det här är ens liv. Om du hade en vän som du aldrig skulle träffa igen, vad skulle du säga? Om du kunde göra en sista sak för någon du älskar, vad skulle det vara? Säg det. Gör det. Vänta inte. Inget varar för alltid. Det spelar ingen roll vad man planerar. Eller hur man ser något framför sig. Utan att veta om det finner livet vägen till er, med precis det man behöver. Eller precis den man behöver. Det är lustigt hur det förflutna ramar in oss. Hur den vi var aldrig släpper taget om den vi är. Tidigare misslyckanden och besvikelser och till och med segrar håller tag i oss. De hemsöker oss som spöken eller besöker oss som gamla vänner. Vi tillbringar så mycket tid med att vilja, sträva efter och försöka. För det mesta är det bra. Att jaga saker med vilja är bra. Att drömma. Så länge jakten inte förminskar det vi redan har. Godheten vi tar för givet, människor vi tar för givna. Liv som vi tar för givna.